Vid avsnittena 140.143 i Treatise är det viktigt att tänka enkelt från början.

Om vi ser oss omkring märker vi att allt är tämligen passivt. Det väntar på att uppfattas av oss. Även rörelser som vi inte direkt deltar i – vindens rörelser i träden, djur som passerar, vågorna på havet, människor som går förbi – är där som uppfattningar för oss. Det kan inte undvikas. Dessa uppfattningar eller sinnesidéer är världen och de är alla passiva i förhållande till vårt aktiva uppfattande av dem.

Så då får vi passiva uppfattningar och aktiva andar – om vi nu kallar våra medvetandeakter för andar eller andliga aktiviteter. Det viktiga är att vi ser skillnaden på aktiv uppfattande och det som passivt är uppfattat, vad det än är. Denna skillnad är väsentlig. Vi ska se varför.

Om det som uppfattar allting är levande medvetande, eller ande, så kan inte detta bli något passivt som kan uppfattas. Det är gränslöst och inte tidsligt eller rumsligt. Hur vi än pratar om våra egna personer som om de vore föremål eller organismer kan vi aldrig göra dem till några uppfattade objekt – våra andar kan aldrig passiviseras till det.

Detta är jättesvårt att se för många. Det är en sådan suggestiv analogi mellan sinnesuppfattningar vi har och det som uppfattar. Vi tänker inte på att skillnaden är radikal. Det aktiva elementet är inte något som kan uppfattas. Berkeley kallar det enkel substans och det är lite vilseledande för oss eftersom ”substans” för oss ofta är kemikalier, matvaror, jord, vätskor osv. alltså sinnesidéer som kommer och går.

Bästa sättet att bli klar över det här kanske är att lägga märke till hur vi aldrig ser det som aktivt uppfattar allting annat. Vi är liksom i centrum av kameran och kan aldrig se kameran. Detta kan vi dra slutsatser av – nämligen att vi är tidlösa, eviga, oförstörbara, oändliga, onedbrytbara, oföränderliga, okroppsliga, andliga osv. En rad attribut blir logiskt självklara när vi startat tänkande på rätt sätt.

Av någon anledning har många lärt sig att man inte får tänka så. Det är egendomligt men sant. Det har blivit en tvingande dogm att vi inte få tänka akivt-passivt på detta sätt som Berkeley gör. Men det svårt att undgå det om vi ska vara ärliga.

Ett motstånd kommer från de som är rädda att vi inte ska kunna veta något om oss själv. De vill att medvetandet ska kunna läggas på bordet och bli undersökt precis som allt annat. Och att vi ska kunna säga att vi nu forskat länge och fått en gedigen kunskap om oss själva. Men alla sådana kunskaper motsägs ofta av andra och ingen behöver tro på några av dessa psykologiska eller psykiatriska eller antropologiska kunskaper om oss själva. Och det beror på att det vi studerar hela tiden undgår oss eftersom medvetandet inte visar sig själv utan uppfattar annat.

Samtidigt är det ärligare att följa Berkeley här. Det som uppfattar är inte av samma slag som det som uppfattas. Den uppfattande anden pågår hela tiden medan objekten för uppfattning ständigt förändras eller försvinner, upplöses eller dyker upp igen. Ibland, säger Berkeley, talar vi om ”viljas rörelse” och lurar oss att tro att viljan är något som rör sig och alltså är föränderligt som påverkas av sinnestingen. Vi tror att människans medvetande är som en boll i rörelse som drivs fram och påverkas lika nödvändigt som av ett slag av en racket, säger Berkeley. Det är fel. Sinnestingen är passiva medan medvetandet är aktivt.

Men kan vi inte ha kunskap om andras själar? Jo säger Berkeley – genom deras aktiviteter kan vi det. Andra andar uppväcker idéer hos oss. När vi hör någon tala uppstår genast tankar, bilder, idéer inom oss och av detta vet vi om andra andar. Vi uppfattar rörelser, förändringar, kombinationer av idéer. Detta innebär för oss att det finns verksamma andar som liknar mig själv.

Är denna kunskap om andra andar omedelbar? Nej. Det omedelbara är det som vi uppfattar direkt, alltså tankarna, bilderna, känslorna, idéerna. Indirekt tänker vi att dessa är verkningar. De är effekter av något som liknar min egen ande. Alltså finns andra andar. Andra själar är det som uppväcker föreställningar inom oss. Vi hör någon tala, vi läser en text, vi ser en bild, vi hör ett musikstycke, vi minns något sagt eller läst. Andra medvetanden finns såsom ”det som uppväcker idéer” och orsakar innehåll i mitt medvetande.

Men är detta säkert vetande om att andra finns? Återigen blir aktivt och passivt viktigt. Det aktiva är uppfattandet av det vi ser som andras tankar eller idéer som i det ögonblicket blir mina egna idéer eller det här medvetandets innehåll. Andra själar blir då abstraktioner – ”det som uppväcker”. Alltså en teori om genesen till våra uppfattningar. Vår kunskap om andra andar är inte omedelbar.

Detta gör att alla de idéer som vi uppfattar som inte kan härledas till andra mänskliga andar – alltså tingen runtomkring oss, naturen, kosmos – frambringas av en ande som inte är någon annan människas själ. Som Berkeley säger i avsnitt 146: ”Men om vi uppmärksamt betraktar naturens fasta regelbundenhet, ordning och sammanhang, den förundransvärda prakten, skönheten och fullkomligheten hos skapelsens större delar och den sinnrika anordningen av dess mindre delar, liksom även det Helas fullkomliga harmoni och samstämmighet, men framför allt de aldrig tillräckligt beundrade lagarna för smärta och välbehag och de levande varelsernas instinkter eller naturliga böjelser, begär och passioner — om vi betraktar alla dessa ting och samtidigt uppmärksammar meningen och innebörden av egenskaperna ”en”, ”evig”, ”oändligt vis”, ”god”, ”fullkomlig”, ska vi klart uppfatta hur dessa egenskaper kan sägas tillhöra denna ande som verkar allt i alla och i vilken alltsammans äger bestånd och liv.”

Därmed blir faktiskt vår omedelbara omgivning, snarare än vad andra människor sagt eller gjort, mer övertygande om den ”stora” anden, snarare än de mänskliga andar vars tankar och idéer vi uppfattar. Guds existens uppfattas därmed långt tydligare än människors existens, något som förvånar många som inte tänkt igenom det hela.

Andra människors kroppar är passiva sinnesidéer, något vi direkt uppfattar. Vi uppfattar deras rörelser, former och levande engagemang i livet. Dessa kroppar är inte skapade av andra själar utan passiva sinnesuppfattningar. Andra själar har vi indirekt kunskap om. Hur förunderligt och intressant blir det inte att möta en annan människa: kroppen är frambringad av en annan ande (Gud) och omedelbar i mitt medvetande, medan den andra själen är där när den frambringar tankar, känslor, smärta eller behag och en oändlig rad idéer hos mig. Hur enkelt blir det inte att älska sin nästa när denna verklighet står klar !

Många vill att Gud ska vara något dunkelt och mystiskt eftersom vi inte kan se denna ande. Men vi har en lika säker kunskap om Gud som om vilket annat medvetande som helst som är skilt från oss själva.