Så här skriver Lia, 18, om sitt första möte med det berkeleyanska tänkesättet:

”Under tiden jag läste den andra dialogen plockade jag ut fem citat som jag tycker har stor betydelse för samtalet.

1 HYL: ”själen antas ju finnas i någon del av hjärnan, varifrån nerverna utgår och sprider sig till alla delar av kroppen. Och föremålen omkring oss överför till nerverna vissa svängningsrörelser genom de olika intryck, som de gör på sinnesorganen. Och när nerverna på så sätt har fyllts av liv, leder de dessa svängningar vidare till hjärnan eller sätet för själen, vilket allt- efter de olika intryck eller spår, som härvid görs i hjärnan, mottager olika idéer.”

2 PHIL: ”Den hjärna som du talar om är således ett sinnesting och existerar därför endast i medvetandet. Nu skulle jag gärna vilja veta, om du tror, att det är rimligt att anta, att en idé eller ett ting, som existerar i medvetandet, förorsakar alla andra idéer. Och om du tror det var då snäll och säg, hur du förklarar uppkomsten av denna primära idé eller hjärna.

3 PHIL: ”För mig är det en tillräcklig anledning att inte tro på existensen av något, om jag inte ser något skäl att tro på det.”

4 PHIL: ”Hur kan du då anta, att en fullkomlig ande, av vars vilja allting är fullständigt och omedelbart beroende, skulle behöva ett redskap för sitt arbete eller att han skulle använda det, fastän han inte behöver det? Därför tycker jag, att du måste medge, att bruket av ett livlöst, passivt redskap inte är förenat med guds oändliga fullkomlighet, dvs. du måste enligt ditt eget erkännande ge upp saken.”

5 PHIL: ”Ty det är inte lätt att tänka sig, hur man därav att jag gått med på att det finns vissa ting, uppfattade av Guds medvetande, vilka utgör en anledning för honom att alstra idéer hos oss, kan sluta sig till en icke tänkande substans yttre eller absoluta existens, som inte består i att den uppfattas.”

Med det första citatet ville jag visa filosofernas olika synvinklar. Berkeley ser på människans existens ifrån ett högre plan än många andra personer. Hans teori om att allt finns i vårt medvetande är lätt att förstå och fungerar i alla lägen. Om vi inte uppfattar något, kan vi heller inte säga att det finns.

Detta ger Berkeley möjligheten att inte ändra sin teori beroende på vilket ämne som diskuteras. Den andra filosofen är mer materialistisk och vetenskaplig vilket gör att han har väldigt bra argument i vissa lägen men att de sedan dalar i takt med att ting blir svårare att förklara.

De andra citaten valde jag för att visa att Berkeley trots att de diskuterar olika ämnen håller sig till sin röda tråd, medvetandet. Inom de vetenskapliga kan man förklara mycket om hur saker är uppbyggt och varför de fungerar som de gör. Problemet är att allt inte är uppbyggt på samma sätt, det finns många olika förklaringar vilket också gör det lättare för Berkeley att påpeka dess brister. Det är svårt att få allt att gå ihop om man inte hela tiden har samma tankesätt. Berkeley har hittat det han tror på samtidigt som han har byggt det ifrån ett högre plan än många andra filosofer.

Jag tror att vi människor har svårt att se vår existens som en stor helhet och att det är därför Berkeley inte är omtyckt av alla. Han presenterar en lätt teori som fungerar vid alla tillfällen. Det är nog väldigt upprörande för vissa som helt enkelt tycker att det är för enkelt, man vill tro att det finns något djupare, något krångligare som kan förklara allt vi ännu inte har något svar på.

Människorna är helt övertygade om att vi är den smartaste rasen men det Berkeleys teori visar på är att vi fungerar likadant som djuren, de har också ett medvetande som ger dem möjlighet att uppfatta saker, kanske inte i lika stora mängder men ändå likadant.

Jag tror att många söker sätt att visa att människan är en väldigt välutvecklad varelse med så mycket mer kunskap än allt annat. Något som också hela tiden måste bevisas, oftast med vetenskap. Sen kommer någon och säger att vetenskapen inte är viktig för utan vårt medvetande skulle inget av det vara verkligt. Han lyckas på något sätt ersätta vetenskap och krångliga förklaringar med något så enkelt som vår uppfattningsförmåga.

Klart att vetenskapsmännen och materialisterna protesterar, det hade jag också gjort om någon lyckades kritisera så många års forskning utan att på något sätt säga att det är fel, han säger bara att det finns något större som helt enkelt har större betydelse.

Jag anser att Berkeley vinner diskussionen och att han gör det väldigt tidigt i samtalet tack vare av att han har en större syn. Han får den andre filosofen att säga ”Jag börjar tvivla på min hypotes”. Om man så tidigt inser svackorna i sin tro har man ingen chans att snabbt komma fram till lösningar på de djupare ämnena som dyker upp senare i samtalet.”